Vad jag menar är att jag inte vågar. Jag vet inte vad jag känner eller vad jag bör känna alls. En del av mig vill hitta äkta kärlek, något som är på riktigt och där båda parterna mår bra. Men den andra delen av mig vägrar att någonsin låta mig falla på det sättet igen. Vill inte sätta mig själv i samma situation en gång till, det är alldeles för påfrestande att ta sig upp efter ett sådant fall en gång till. Man måste våga för att vinna, jag vet. Men jag är feg, alltför jävla feg och jag hatar det! Gamla känslor som etsat sig fast i hjärtat hindrar mig från mycket. Jag vet att jag måste gå vidare, bortse från det. Men det är svårt. Frågan är om jag någonsin kommer klara av det igen?