Saknar den tiden då allt var väst men jag har lärt mig att sluta älska dig nu.

Det var jobbigt men klarade inte av att gråta längre.

Tårarna rann för att visa saknaden efter dig . 

Men du förstod ju aldrig att jag saknade dig.

Så då orkade jag inte mer så jag gav upp.

Älskade du mig verkligen inte alls ? varför ljög du för mig ? 

Allt var på låtsats ingenting var på riktigt inte ens kyssarna vi delade.

Inte för dig iallafall. Allt vi delade betydde tydligen ingenting för dig och det sårar mig som fan.

Jag fattar inte vad som gick fel du lämnade ett stort hål i mitt hjärta och det hålet kommer aldrig bli helt.

Du kommer alltid ha den största platsen i mitt hjärta . 

I mitt krossade hjärta.

Hatar att ha ett brustet hjärta det gör ont inom mig och tårar rinner ner för mina kinder just nu.

Saknaden blir bara större för var dag som går.

Jag älskar dig lika mycket nu som jag gjorde då.

I mina tankar kommer det alltid vara vi två det kommer alltid vara vi som står mot världen.

Fast det är bara i mina tankar inte i verkligheten. 

Du såg mig innan någon annan såg mig. 

Jag var din egen flicka men nu är jag ingenting för dig.

Jag var vilse men du ledde mig på rätt väg.

Men nu är jag på helt fel väg jag är ensam och förstörd , var är du nu?

När kommer du och räddar mig och tar mig på rätt väg?

Du gav mig ett löfte att det alltid skulle vara vi men varför har vi gått skilda vägar nu då?